Hur gammal skulle du säga att du verkar om man inte visste din ålder?
Utseende - runt 20. I huvudet - över 30. 
 
Vad är värst: att förlora eller att aldrig ha provat?
Att aldrig ha provat, på så vis vet man ju inte annat. 
 
Livet är väldigt kort. Gör du saker som du inte tycker om eller saker som du verkligen känner passion för?
Både och. Jag gör det jag brinner för men samtidigt kan jag göra så mycket mer, hoppas att jag är där snart. 🙏
 
Då du är klar med det du har att göra, har du haft andra mål att sätta upp?
Ja självklart. Jag tycker att man alltid ska sikta längre och inte stanna i en bekväm zoon. Det är varken utvecklande eller tillfredställande och man växer dessutom som person genom att kliva ur den där comfort-zoonen. 
 
Om du kunde förändra en sak i världen, vad skulle det vara?
Att klimatet blir bättre igen.
 
Om lycka hade varit en valuta, vilken typ av jobb hade gjort dig till miljonär?
Vet inte alls vad jag skulle svara då, men något kreativt helt klart!
 
Gör du det du vill eller försöker du göra det du vill?
Både och här med. Jag gör det jag vill men försöker också göra annat som jag vill. 
 
Vad hade du velat ändra i ditt liv för att leva till max?
Jobbat mera för att spara ihop pengar till resor. Hade rest så mycket det bara går. 
 
Det regnar och du behöver en bil för att komma hem. Vem kör?
Marcus antagligen. 
 
Vad oroar dig mest: att göra saker rätt eller korrekt?
Jag är ingen typ av perfektionist så att göra rätt är nog det som oroar mig mest. 
 
Du äter middag med tre vänner som du respekterar. De börjar kritisera en nära vän till dig utan att veta om er vänskap. Vad gör du?
Berättar för dom såklart att jag känner personen och att dom bör säga det till personen och inte gå bakom ryggen på den. 
 
Om du kunde ge ett råd till ett litet barn, vad skulle du säga?
Att vara barn så länge det bara går och att ha roligt. Göra kreativa saker och upptäcka, inte bara sitta framför dator/tv därför att man behöver uttrycka sig på andra sätt och skaffa vänner. Förklara för det barnet att vara nyfiken på allt i livet. 
 
Hade du skapat en lag för att rädda någon du älskar?
Vet inte riktigt vad det skulle kunna vara för lag.
 
Har du först sett galenskap där du sedan såg genialitet?
Inget som jag kommer på just nu tyvärr.
 
Vad gör du annorlunda än andra i livet?
Gör nog inte mycket annorlunda saker. Men isåfall skulle det kanske vara att stanna upp då och då för att känna av omgivningen och sina egna känslor. Jag är rätt bra på att gå in i mig själv och känna av allt man kan känna och tror mycket på ödet, jag tror mycket i livet beror på ödet och att det händer av någon sorts anledning. 
 
Varför är det så att det som gör dig glad inte gör andra glada?
Jag ser mycket i andra perspektiv. Jag vänder lätt något negativt till något bra och som jag skrev innan ser det som att det hände av en anledning.
 
Vad skulle du gärna vilja göra som du ännu inte har gjort? Vad håller dig tillbaka?
Mer resor som jag skrev innan. Det är helt klart ekonomin som håller mig tillbaka. 
 
Håller du fast vid något som du borde låta gå?
Nej inte längre. Har spolat det mesta negativa i mitt liv och ser väldigt ljust på framtiden och morgondagen. Jag har insett att livet är för kort för att älta och ha kvar negativa känslor i sig. 
 
Om du hade fått flytta för alltid till ett annat land, vart skulle du flytta?
Jag tror USA, det verkar så härligt (beroende på vart såklart). Men det finns så mycket möjligheter och vacker natur och kulturen är väldigt spännande. 
 
Trycker du mer än en gång för att hissen ska komma ner? Tror du att detta kommer att få den att komma snabbare?
Nej det gör jag inte, tror inte att den kommer ner snabbare för det. 
 
Vad vill du helst vara: ett neurotiskt geni eller en glad idiot?
Haha, vad svårt.. Tror nog en glad idiot, hade inte orkat vara neurotisk hela tiden.
 
Varför är du…du?
Först och främst är det ju mina föräldrar och familjs förtjänst, om det är bra eller inte vet jag inte, haha. Men ens uppväxt formar en och det har den gjort till den jag är idag. Sen har ju även uppväxten, vänner, skolan och så vidare format mig och även erfarenheter. Även fast man gjort dumma saker så har man lärt sig något utav det och format en till den personen man är. Jag tror det är några anledningar, sen så tror jag ju stenhårt på horoskop och det astrologiska och tror att den delen gör en till den människan man är. Så sammanfattat vänner, familj, astrologi och erfarenheter. Det är därför jag är jag. 
 
Om du hade kunnat vara din egen bästa vän, hade du velat ha den vänskapen?
Ja faktiskt. Jag tycker om min personlighet och hade tyckt det varit väldigt kul att hänga med en sån som mig, haha. 
 
Du kommer hem och där står en besökare. Vem?
Hmm.. Mamma kanske? 
 
Vad är du mest tacksam för i livet?
Jag är tacksam för rätt mycket. Jag är tacksam för att jag har hälsan, den är absolut inte perfekt, jag har lite problem där. Men det hade kunnat varit så mycket värre. Jag kan gå, se, höra, osv ni förstår hur jag menar.. Jag är tacksam för att jag har den mest fantastiska familj och släkt. Jag är tacksam för att jag har så fina vänner och bekanta som bryr sig om en. Jag är tacksam för att jag har Marcus, han är min klippa och jag är så glad att jag får dela mitt liv med honom. Jag är tacksam för att vi kan unna oss saker, jag är tacksam för att vi har mat på bordet varje dag och rent vatten. Som sagt, det är en del, listan kan göras mycket längre. Men det som jag är allra MEST tacksam för är min familj inklusive Marcus, han är min familj också .
 
Vad föredrar du? Att förlora alla dina minnen eller att inte kunna få nya?
Jag föredrar inget av dom. Om man verkligen måste välja så hade jag förlorat alla minnen så jag kunde få nya. 
 
Är det möjligt att känna till verkligheten utan att anstränga sig?
Ja? Eller? Jag fattade inte riktigt, haha.
 
Har din största rädsla inträffat?
Nej faktiskt inte..
 
Kommer du ihåg det värsta som hände dig för tre år sedan? Betyder det lika mycket idag?
Det värsta som hände mig för tre år sedan.. Det måste vara missfallet. Jag går ju inte och grubblar över det men ibland kommer man ju inte ifrån det. Det är i det förflutna och kommer att förbli där.
 
Vilket är ditt gladaste minne från barndomen? Varför gör detta dig lycklig?
Min spontana tanke var när man lekte med kompisar och hade "the time of the life".. Det är nog för att man bara lekte och hade kul, man hade inga bekymmer utan man bara tog dagen som den kom, härliga tider. 
 
Under vilka omständigheter har du känt att du verkligen lever?
I trafiken skulle jag nog säga, vissa människor verkar inte ha respekt för liv i trafiken och det har hänt flertalet gånger att adrenalinet kickat in och man känner att man lever.
 
Om det inte är nu så när?
Imorgon? Haha, ne jag vet inte.
 
Om du ännu inte har lyckats med det du vill, vad stoppar dig?
Ekonomin skulle jag säga. Och det kan endast påverkas av mig själv. 
 
Har det någon gång hänt att du har varit med en person en stund utan att säga ett ord och senare känt att det var den bästa konversationen du någonsin haft?
Ja!
 
Är det möjligt att veta vad som är rätt och fel utan att tveka?
Hmm.. Man vet nog ganska inbyggt i sig själv vad som är rätt och fel. Så ja, utan att tveka. 
 
Om man gav dig en miljon, hade du sagt upp dig?
Har inget att säga upp mig ifrån, hehe. Men hade nog inte sökt jobb under ett litet tag. 
 
Vad föredrar du: att ha mycket jobb eller att ha lite jobb men att göra det du älskar?
Lite jobb men göra det jag älskar, man vinner nog på det i längden. 
 
Känner du att denna dag har upprepats många gånger?
Ja, tyvärr haha. 
 
Om alla du kände dog imorgon, vem hade du besökt idag?
Men fy vilken hemsk tanke... Mamma och pappa iallafall, men man kan ju inte tänka så..
 
Vad är skillnaden mellan att leva och existera?
Leva så gör man något av sitt liv, betydelsefulla saker eller liknande för att göra avtryck i världen. Man kanske gör samhället en tjänst eller lever ut sina drömmar. Om man bara existerar så är man bara, man bara finns, har inga drömmar, inga mål, man gör ingenting av sitt liv helt enkelt. Dagarna går i ett, man gör inget för samhället osv.. 
 
Då dagen kommer då det är värt att ta en risk, kommer du att göra det?
Beror helt klart på vad det är för risk. 
 
Om du lär dig av dina fel, varför är du rädd för att begå dem?
För att jag vet vad som kan gå fel? Vet inte om jag tolkade frågan rätt.
 
Vad hade du gjort annorlunda om ingen hade dömt dig?
Hade inte gjort något annorlunda, jag skäms inte över mig själv.